Evelina

Det är knappt jag förstår det själv, men nu är jag ledig i fem dagar och det känns hur underbart som helst. Jag vet att dessa dagar inte blir några lata dagar för min del, det är så mycket som ska förberedas och ordnas inför studenten nästa fredag. Känslan av att inte behöva stressa upp på morgonen och göra samma procedur som jag gör vareviga morgon, den är guld värd. Jag tillhör dessutom den kategorin människor som måste ha god tid på mig. Min sambo förstår inte varför jag som har så nära till jobbet, inte kan sova till klockan sju när jag börjar klockan åtta. Om jag försover mig och vaknar klockan sju, då går det jättebra att hinna. Eftersom jag hatar att stressa på morgonen så stiger jag hellre upp klockan sex och kan i lugn och ro göra mig klar och det konstiga är att jag inte har någon tid över alls.

                      Evelina med ljusare hår, normalt sett är hon mörk

Det känns väldigt underligt att mitt minsta barn är så stor nu att hon ska ta studenten. Min älskade lilla flicka som nyss var en liten tjej som älskade Godzilla, helst då de riktigt gamla japanska filmerna med gamla Godzilla :=) Jag vet inte vad som fascinerade henne med detta japanska monster, men hon formligen älskade att se dessa filmer. Hon försökte givetvis ihärdigt att hjärntvätta sina kompisar med filmerna, fast de flesta hade liksom inte förstått tjusningen med dem. Dessutom hade hon en leksaksgodzilla som hon älskade och som hon fortfarande har kvar. Den ville hon givetvis leka med tillsammans med kompisarna, men jag tror inte att de var lika ivriga att göra det.

Evelina hade väldigt långt och vackert mörkt hår när hon var liten, ända ner till rumpan. Detta hår tyckte alla om att ta på och beundra, men Evelina avskydde när alla skulle peta i håret och så småningom ville hon klippa sig. Hennes största önskan var att få klippa håret kort men det ville inte jag. Hon tjatade och tjatade och till slut gick jag med på att hon fick klippa sig, men inte alltför kort. Sagt och gjort, hon klippte sig så håret gick ner till mitten av ryggen, det tyckte jag fick räcka fast Evelina hade velat ta mer. Min dåvarande granne som har en jämnårig flicka, fick bli den första att tala om hur "kort" hår hon hade. - Men oj Evelina vad du har kort hår! Det är ju jättekort! sa grannen. Gissa hur lycklig hon var åt den kommentaren? Hon slängde med håret för att visa hur "kort" det var :=) Jag och grannen fick skratta många gånger åt detta. Vanligen brukar ju flickor vilja ha långt hår men här var det precis tvärtom :=) Genom åren har både längden och färgen ändrats många gånger.
När man har barn så finns det så väldigt många historier att berätta och längre fram kommer jag att berätta fler episoder ur mina barns liv.