söndag 28 april 2013

Sommar förr och nu

Så var det söndag igen och veckorna bara rusar förbi. Jag längtar verkligen efter sommar, sol och lediga dagar, att få göra precis det man vill med tiden. Vad jag minns så tyckte man att sommaren var lång när man var liten, det går ju inte att påstå att det tyckandet är detsamma nu :) Det finns nog ingenting som kan slå den där känslan den första semesterdagen, när man vet att hela semestern ligger framför en, då känner man sig salig av lycka och vill stoppa tiden. Det brukar alltid ta de första två veckorna att varva ner och känna lugnet, kroppen är inställd på jobb och stress så det tar ett tag att få kroppen i vila. Sen är det ju alltid en massa "måsten" som kommer med sommaren också och särskilt då för de som har hus eller stuga.

                                                        Bilderna från Google

Jag vet inte om man romantiserar det som har varit och inte alltid ser det med klara ögon, men att tänka tillbaka på barndomens somrar och minnas det som var då, det är en känsla som man skulle vilja ha tillbaka. Denna bekymmersfria tid när man i stort sett ingenting visste om någonting och bara behövde tänka på om man skulle bada, leka affär, hoppa hage, hopprep, cykla eller göra något annat utomhus, för utomhus var man i stort sett alltid till skillnad från dagens barn. Nu lockar TV, TV-spel och dator mer än att hitta på något utomhus.

                                                     Bilderna från Google

Se på TV var ingenting man gjorde särskilt ofta, det fanns bara ettan och tvåan och då var inte utbudet så stort heller. Det är härligt med utveckling och visst är televisionen och andra medier fantastiska, men vilken inverkan detta har på våra barn återstår att se. Det är svårt som förälder att försöka sortera bland alla dessa intryck som barnen matas med hela tiden och även vi vuxna har ju samma svårigheter.
Var det bättre förr? Det kan vi nog diskutera en hel del om och visst finns det både för och nackdelar med allt, men det viktiga är att vi lyssnar till vårt eget sunda förnuft när det gäller våra barn.
Jag är i alla fall glad att jag växte upp på 60-talet!

fredag 19 april 2013

Mjölkchokladmousse med saltlakrits

200 g mjölkchoklad
1,5 msk Baileys likör
2 äggulor
4 dl vispgrädde

Toppning
Turkisk peppar (efter tycke och smak)

Gör så här:
Stöt karamellerna till smulor. Bryt chokladen i bitar och smält i micro eller över vattenbad. Låt svalna något och rör i äggulorna och Baileys. Rör om några minuter med en slev.
Låt svalna ca 15 minuter, rör om då och då.
Vispa upp grädden så att den får mjuk konsistens, inte all för hård. Vänd först en klick grädde med chokladen med en slickepott och sedan resten av grädden. Vänd med stora mjuka tag så att du inte tappar luften i grädden.
Lägg i portionsskålar, toppa med smulor av lakrits och servera. Ställ gärna i kylen innan servering, i så fall kan du sätta på lakritssmulorna när du serverar moussen.

Gottgottigottgott!

torsdag 18 april 2013

Kläder

Kläder är väl något som både roar och påverkar humöret negativt. Det är roligt att ha hittat något nytt plagg som sitter bra och som man känner sig fin i, men kläder kan också sitta dåligt på kroppen, det kan snäva och strama både här och där eller så ser det ut som att man klätt sig i en tältduk. Har man som kvinna kurvor så hakar tyget upp sig på dessa utstickande ställen och det kan irritera riktigt ordentligt. Är man smal kanske plagget inte heller sitter som det ska, det blir formlöst. Karlar kanske har mage och det kan ju bli problem om du ska ha en skjorta som du vill ska sitta fint, det blir lätt glipor vid knapparna :) Ja oavsett hur vi ser ut så är kläder nödvändiga och säger också lite om vår personlighet. Jag är en person som egentligen gillar starka färger; citrongult, klarrött, kornblått, grönt. svart, vitt o s v. Ofta klär jag mig i svart fast just den här årstiden så är det ju ganska tråkigt med svart, det är dags att byta ut det mörka till lite ljusare färger. Här har jag tagit fram några plagg som jag tycker om.


Den här klänningen är tidlös och fin tycker jag. Andas lite 50-tal över den. Snygga vita skor till den med en klack eller varför inte en vanlig platt vit ballerinasko.


En härlig klänning i somriga färger

Jag älskar verkligen klargult och den här klänningen är nog fin på en brun kropp



Röda byxor är snyggt


Till det röda är det snyggt med vitt


Som jag i ett tidigare inlägg nämnt så är jag inte någon bra shoppare. Jag blir fort less när jag går på affärerna och ska ha något speciellt klädesplagg. Om jag inte har bestämt mig för att köpa något speciellt, ja då är det inga problem att springa på affärer :) Det mesta kläderna jag köper handlar jag på nätet för att jag tycker att det är så enkelt att sitta hemma och klicka fram det jag behöver. Nackdelen är att det ofta blir paket i retur när storleken inte passar eller färgen inte ser ut som den gjorde på bilden :) Skor är svårt att beställa tycker jag, de behöver man prova på plats och egentligen är det samma sak med byxor fast jag gör chansningar ibland :) Hur som helst; Kläder är viktigt!













onsdag 17 april 2013

Förrådsnostalgi

Tänk vad gamla böcker, bilder och texter kan väcka många minnen. Jag var tvungen att sätta mig en stund och gå igenom gamla pärmar och böcker från min barndom och detta lockade till många skratt. Mitt första skolår gick jag på en gammal skola som nu är riven och jag minns att min fröken hette Febe Fredriksson. Klass två och tre gick jag på gamla Näsbyskolan och min fröken där var Elin Peuravaara, en gammal och bestämd dam med en haltande gång. Mittemot skolan fanns en gammal byggnad där vi bl a spelade flöjt, ett instrument som säkert många föräldrar var nära att få hjärnblödning av :) Klass fyra till sex gick jag på Nystadsskolan och min lärare där hette Allan Björkman. Från den skolan kommer jag bara ihåg träslöjdslärarens namn; Valter Rönnqvist, jag minns inte vad syslöjdsläraren hette.


Första boken, tänk vad roligt att jag har sparat sånt här och inte frestats att kasta bort. Ni som är i min ålder, nog kommer ni väl ihåg Li och Lo?

 Nu ska vi läsa, många av Er kommer säkert ihåg den läseboken :)


Min första dagbok! Ja nog är det roligt när man ser sin handstil och vad man har skrivit :)

Oj! Oj! Nu får Ni ta del av några sidor i min dagbok :) Jag tyckte nog att det var väldigt konstigt att min mamma sov ännu fast klockan var halv nio :)

Den där Nina var min morbrors hund, då tyckte jag att den var världens finaste och snällaste.

Här ser det ut som att någon har hjälpt mig med ordet cykel :)


Konstigt att se mitt namn, Monica Bergman :) Jag hette så innan jag gifte mig och när vi skildes så behöll jag efternamnet Wennberg av praktiska skäl.

 Rolig information om vårt samhälle. Många av namnen blev en "Aha-upplevelse" Jag hade totalt glömt bort dessa.



Jag har då aldrig varit någon stjärna i att teckna, men roligt har jag haft åt alla mina teckningar :)

Jag har egentligen väldigt blandade minnen av min skoltid, många bra och många mindre bra. Nog är det ändå stor skillnad på hur det var förr. Jag minns att i klass ett så spydde en av mina kompisar i klassrummet. Vi bodde bägge två i Bredviken som ligger några kilometer från skolan. Jag fick följa Eva hem och då skulle vi gå på den trafikerade E4:an innan vi kom till vägskälet mot Bredviken. Hur många fröknar skulle idag släppa något barn att promenera hem en så lång bit när man går i ettan?
När vi gick på Näsbyskolan så jobbade min moster Ruth i bespisningen, hon var alltid så mån om alla barnen och att de skulle tycka om maten. Sen minns jag att det var  en fröken som alltid gick runt och såg till att vi åt upp maten på tallriken, hon predikade alltid åt eleverna, en mycket speciell dam som jag är säker på att de flesta i min ålder kommer ihåg. Högstadiet gick jag på Manhemsskolan och hade lärare som Ivar Persson, Thore Alm, Göran Lindgren, Hilding Hjärtström, Anita Nordgren o s v. På den tiden var skolan enormt välfylld, vi var nog över 800 elever under någon årskurs. Idag ligger vi på ett ungefär runt 450 elever på Manhemsskolan.

Det skulle vara roligt att veta vad alla klasskompisar gör idag. Många har jag kontakt med och vet vad de gör och en del har jag inte sett sedan skoltiden. Det är just dem som jag skulle vilja veta lite mer om, var de bor, hur de har det idag o s v. Skoltiden är en så viktig tid i livet och många händelser påverkar oss för resten av livet både på gott och ont, så har det varit för mig.

Och som en liten parentes i all skolnostalgi: Mitt bland alla skolminnen hittade jag Expressens bilaga från 1976 föreställande kungen och Silvias bröllop, denna har jag sparat i alla dessa år. Inte underligt att sonen tycker att jag är som en hamster :)


måndag 15 april 2013

Vår

Så är den då här, en ny vår. Snön smälter och nya gropar och sprickor har bildats på vägarna som bilarna får väja för. Det är stora och små vattenpölar överallt där man ska gå, snön är smutsig, bilarna är smutsiga, hundtassarna är smutsiga, skorna blir smutsiga och trots allt detta så älskar nästan alla den underbara våren :) Ja bortsett från alla dessa negativa saker så vet vi att det blir ljusare för varje dag och solen värmer så skönt. Det blir plusgrader, vi klär oss i tunnare kläder, fåglarna kvittrar och hela livet känns plötsligt så mycket lättare. Vi vet att det inte dröjer länge tills den underbara sommaren är här med allt vad det innebär. Nu tror jag inte att alla tycker att det är så underbart att snön smälter, många älskar snö och minusgrader, skoterkörning o s v. Visst har vintern också sin tjusning även för mig men nog föredrar jag snöfria gator och en värmande sol :)

                                                 Bilden från Google

                                                 Bilden från Google

Jag minns när barnen var små, som på en given signal tog alla fram cyklarna och plötsligt var det fullt liv på gatan där vi bodde. Sonen och hans kompisar cyklade runt, runt, upp för backarna och ner, bromsade och sladdade och ibland fäste de en bit papp av nåt slag så det skulle smattra mot ekrarna när de cyklade :) Dottern var nog inte lika livfull när hon tog fram cykeln. Hon lekte ofta med en flicka på samma gata och de gav sig ut på någon cykeltur, lite mer stillsam än pojkarnas :) Just det där att barnen tog fram cyklarna var ett säkert vårtecken. Jag var nog också lika ivrig när jag var liten och visst är det en speciell känsla när man kan plocka fram cykeln igen efter vintervilan.

Nu ser jag fram emot sommaren och allt vad den har att erbjuda. Jag längtar efter sommarlov och att få göra vad jag vill med dagarna, den känslan är oslagbar. Just nu är vi inne i en intensiv period i skolans värld. Jag har nior i år och de har fullt upp med nationella prov och andra tester som ska göras. De har mycket att tänka på och en stor stressfaktor för dem är ju givetvis deras slutbetyg, det som ska hjälpa dem att komma in på den utbildning de vill gå. Jag förstår de så väl när de är trötta och orkeslösa, det är en jobbig period i deras liv men snart kan de njuta av sommar och ledighet.



söndag 7 april 2013

Sista dagen på påsklovet

Sista dagen på påsklovet, tänk vad de här lediga dagarna har gått fort! Det har varit så skönt att vara ledig och slippa rutinerna för ett tag och ledigheten kom precis när jag hade som störst behov av den. Nu har kroppen fått en chans att återhämta sig efter sjukdom och det känns bra. Den här tiden på året är de flesta väldigt trötta och att då få vistas ute i det finväder som vi har haft har varit fantastiskt.

Igår var det hockeyrus här hemma. Grannen var här och hejade fram Luleå tillsammans med oss, vi åt tacopaj och hade det trevligt. Det var riktigt spännande fast i ärlighetens namn så tyckte jag att Färjestad var det bättre laget igår. Luleå har nästan varje match dominerat på plan men igår var det tvärtom. Luleå har ett starkt lag och en fantastisk målvakt så glädjen var stor när de avgjorde. Vi stod upp alla tre och vrålade, balkongdörren var öppen och två av grannarna var ute. Jag gick ut och luftade mig på balkongen och möttes av skratt. En av grannarna hade förstått vad som hänt och han skyndade sig in och satte på tv:n :) Min sambo har en stämma som inte tillhör den mildare sorten och grannen som var här har i normala fall en väldigt låg röst, men inte igår. Värsta primalskriket från pojkarna! Nåja, jag lät nog också en del kan jag tänka mig :)


Nu är det den tid på morgonen när magen vill ha frukost och det är precis vad jag ska ordna nu, sambon sover fortfarande men jag ska väcka honom på en stund. Den här dagen är inte planerad alls men vi ska ta en promenad med Charlie och sen får vi se vad vi hittar på.
Nu önskar jag Er alla en skön söndag!

fredag 5 april 2013

Bullbaktips

Tips när ni ska baka bulla:

Ta fram smöret kvällen innan baket så det är riktigt mjukt. Istället för att smälta smöret och blanda det med mjölken, klicka ner smöret i bunken. Detta gör bullarna mycket luftigare. 
Ha så lös deg som det bara går, besvärligt att baka ut men mycket godare bullar. Sen använder jag bara smör i degen, det är stor smakskillnad på smör och margarin men sätt inte mer smör än vad receptet föreskriver, det är inte lika lätt att få luftiga bullar då.

LYCKA TILL!

tisdag 2 april 2013

Personliga samtal

Så är den här påskhelgen slut och vi har haft ett så fantastiskt väder som jag inte kan minns att vi haft på många år. Det fina vädret ser ut att fortsätta under den här veckan och det är väl skönt för alla som är lediga. Jag försöker att njuta av den här ledigheten på bästa sätt och samla krafter, bara känslan av att vara ledig är skön nog. Jag och min dotter planerar en liten mor/dotter weekend tillsammans lite längre fram. Vi funderar på att åka till huvudstaden och roa oss med shopping och andra nöjen, fast det får vänta till slutet på juni när hon blir ledig från skolan. Det ska bli riktigt skoj att få göra något tillsammans med henne och dessutom prata förtroligt mor/dotterprat med varandra :) Jag vet inte om det blir mer känslomässiga samtal mellan mor/dotter än mellan far/son. Kanske det också är olika från person till person, en del är mer pratsamma än andra vad gäller känsliga saker.
Jag har alltid varit en sån person som tycker om att prata men som också kan lyssna när någon behöver lätta sitt hjärta. Det som sägs mellan mig och den personen, stannar där och vandrar inte vidare till någon annan. Just att bara lyssna är viktigt när någon vill prata, att börja lägga in, jämföra och prata om sina egna bekymmer är inte rättvist mot den andre.



Det finns inget jag tycker så illa om som att "sopa under mattan" och låta saker bara vara. För många är det ett problem att kunna uttrycka sig, säga vad man har på hjärtat och ta tag i saker som inte är så trevliga, det gäller inte mig. Det är en större börda för mig att inte få analysera och diskutera om saker än att prata, ifrågasätta o s v. Jag vet att en del tycker sånt är jobbigt och vill inte alls beröra det som inte är så trevligt, men jag anser att saker och ting bara blir värre om man inte pratar om det. Förr eller senare så pyser det över och då kan det vara försent att göra något åt problemet. Nu är jag inte en person som lättar mitt hjärta åt vem som helst, jag ska känna och lita på den personen för att överhuvudtaget säga något alls. Där är vi människor också olika, en del har inga som helst problem att prata om sitt eget med vem som helst och vissa (som mig), pratar bara med någon speciell. Sen är det den där klicken som alltid vill visa en perfekt fasad där det inte finns några problem alls och allt är så bra. Jag tror inte riktigt på dem, allt är inte alltid så perfekt eller så tar man inte i skiten utan sopar den under mattan. Kanske fungerar det bra till en viss gräns men någon gång ska skiten bort och då kan det bli mycket som kommer upp till ytan och tar en ände med förskräckelse.
Varför ska vi ha såna krav på oss att alltid vara så "duktiga"? Vem ställer de kraven egentligen? Vad har vi med oss i ryggsäcken som påverkar oss? Jag anser att det många gånger är vi själva som ställer de kraven för att leva upp till något som vi inte vet vad det är. Vi måste själva ta ansvar för vårt liv även om ryggsäcken är tung att bära. Många orkar inte och "går in i väggen" med dunder och brak, eller får äta medicin för att orka med vardagen. Livet är inte alltid lätt men vi måste lära oss att sätta gränser och att våga prata om det som är jobbigt, ingen människa är perfekt.
När du bjuder på dig själv lite grann så ska du se att även andra gör det också!