Nostalgiafton

Lördag eftermiddag och jag har hamnat i en riktig nostalgitripp. Det jag egentligen skulle göra var att leta reda på mitt examensbevis från Universitetet och skicka in papper så jag får min lärarlegitimation. Jag har hört att det tar en evinnerlig tid detta så därför har jag inte haft någon brådska. Nu visar det sig att jag har städat undan pappren någonstans där jag inte vet. Jag tömde byrån som jag vet att pappren har legat i men där var de inte. Pust! Jag har nu ingen aning alls vart jag har lagt dessa så nu börjar stora detektivarbetet. Det var under den letningen som jag bl a hittade mitt "körkort" från 1968. Jag antar att en hel del av Er också har ett likadant :) Mamma hade klippt mig i en förfärlig pojkfrisyr som var modern på 60-talet, usch vilken misshandel! :)

Sen fick jag syn på min boksamling sen jag var liten; "Barndomslandet" heter böckerna och jag läste dessa ganska flitigt. När jag luktar i böckerna så påminner det mig om min barndom, det är en väldigt speciell lukt som jag bara kan sammankoppla med gamla tider.

Jag tror nog att många i min generation har eller har haft denna boksamling.

Redan på den tiden älskade jag att skriva och givetvis var jag tvungen att skriva i dessa böcker också :)

Inte var det då tal om hur man får uttrycka sig i böcker eller tidningar för att inte vara rasistisk. Här är två ganska tydliga exempel på dåtidens berättelser om Rasmus och Lille svarte Sambo :)

Här en annan saga från "Barndomslandet". "Sagan om den lilla lilla gumman"

När jag grävde där i min gömmor fick jag fram det här kortet på en person som betytt så oerhört mycket för mig; min morfar. Jag var 18 år när han dog och jag saknar honom fortfarande. Han var den som jag alltid tydde mig till, den jag hissade flaggstången med, den som läste rim och ramsor för mig o s v.
När mamma jobbade var jag med mormor och morfar hela dagarna och han ägnade tiden åt mig som han inte hade för sina egna barn när de växte upp. Det var ett hårt liv förr och morfar jobbade och försörjde fru och åtta barn, inte konstigt att tiden inte räckte till alla gånger. Mormor hade nog det hon gjorde också med alla dessa barn på en liten boyta utan bekvämligheter som t ex tvättmaskin.

Den sista bilden jag vill visa är på det här skrinet. Konstigt vad en sak kan framkalla minnen. Det här skrinet är nog väldigt gammalt och jag tror att morfar hade konsumkvitton i det. Jag minns också att skrinet stod på kylskåpet :) Tänk vilka detaljer man minns!

Så här är det med mig, jag börjar göra något och hux flux har jag strandat i något annat :) Nåja, det där examensbeviset jag letade efter får jag gå på jakt efter en annan dag.

Nu önskar jag er en trevlig fortsättning på helgen!

Tisdag morgon

Nu börjar det bli kallt på morgnarna. För det mesta cyklar jag till skolan men när det börjar frysa till på marken är det nog säkrast att bara använda benen. Som tur är bor jag ju inte så långt från mitt jobb så det blir bara en uppfriskande promenad dit. Eftersom min sambo inte jobbar på orten så blir det jag som får åka hem på lunchen och rasta Charlie, utom de dagar då han jobbar eftermiddagsskift. Jag kan väl inte påstå att det känns så mysigt att behöva gå hem på lunchen när det är vinter och 20 grader kallt, men lilla gubben behöver rastas så då är det bara att bita ihop :)

I helgen var jag och gjorde fint på mammas, mormor, morfars och min morbrors grav. Ljung och granris fick det bli och tillsammans med lyktan som står där såg det riktigt fint ut. Jag tittade runt lite grann på de andra gravarna när jag var där, vissa var väldigt utsmyckade medan andra inte ens hade haft någon blomma under sommaren. Det känns lite sorgligt att se gravar som ingen bryr sig om och det kan ju i och för sig bero på att släktingarna inte bor på orten. Fast då tycker jag ju att man kan låta gravvården sköta om graven istället. Jag vet att många väljer att bli kremerade eftersom de inte vill att de efterlevande ska behöva ha något besvär med graven och det är ju ett beslut som var och en måste ta själva. Jag pratade ibland med mamma om hur hon ville ha det och hon velade lite fram och tillbaka, men det sista jag minns att hon sa var att hon inte ville bli kremerad och det har jag tagit fasta på.

                            Hemma har också blommorna bytts ut mot ljung

Jag älskar clementiner och köpte en påse såna när jag var på affären sist och jag måste då säga att det var lite si och så men smaken. Jag är fruktansvärt känslig för att de inte får vara det minsta sura eller vara "svårtuggade", medan min svärdotter tycker att de är goda när de är småsura. Usch! det kittlas i munnen bara jag tänker på det. Det är nog inte riktigt säsong ännu och det är väldigt blandad kvalité på dem. När det är riktig clementinsäsong så äter både jag och min sambo otroliga mängder. Vi brukar köpa en stor påse varje gång vi handlar och de räcker då sannerligen inte länge :) Vi äter flera stycken varje dag och det är väl inte så dumt med tanke på vitaminerna :)

Nu väntar jobbet och jag önskar Er en trevlig dag var Ni än befinner Er!