onsdag 30 oktober 2013

Äppelkaka i långpanna

4 ägg
5 dl socker
200 gr smör
2 dl mjölk
6 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
6-8 äpplen (beroende på storleken)
4 msk socker
4 tsk kanel


1. Smält smöret. (under tiden kan du skala, kärna ur och klyfta äpplena)
2. Vispa ägg och socker poröst. Blanda i mjöl och bakpulver.
3. Tillsätt mjölk och det avsvalnade smöret.
4. Häll smeten på bakplåtspapper i långpanna.
5. Vänd äppelklyftorna i socker och kanelblandningen och fördela dem i smeten. Jag brukar sätta sockret och kanel i en plastpåse och lägga klyftorna där i och blanda. Om ni vill kan ni öka på mängden kanel och socker.
6. Grädda i ca 25 minuter (200 grader). Skär upp kakan i fyrkanter när den svalnat.

torsdag 24 oktober 2013

Gamla foton och nostalgi

Jag är en väldigt nostalgisk och släktkär person som älskar att se på gamla foton från svunna tider, hur personer och olika platser såg ut o s v. Det är så roligt att se hur vissa personer i släkten liknar någon annan i släkten och att se hur morföräldrar, mostrar, morbröder och andra släktingar såg ut i sin ungdom, är väldigt intressant. Nu är det inte bara släktfoton som jag gillar att titta på, alla sorters gamla foton som visar både personer, samhällen, inredningar och byggnader tycker jag är intressant. Egentligen vet jag inte om det är bra att vara nostalgisk men jag inbillar mig att det är både positivt och negativt. Jag vill gärna behålla så mycket som möjligt av gamla traditioner och ett exempel på det är det röda till julen :) För mig är det inte jul om jag inte har något rött i hemmet, det är en färg så starkt förknippad med just julhelgen för mig. Allt som för mig är förknippat med minnen måste fram. Jag har  t ex en gammal ful tomte i plast som fanns i mitt barndomshem, den måste bara fram om än gömd bakom gardinen :)

 På den här bilden samsas två av mina mostrar tillsammans med deras, som jag tror det är, kusiner. När jag ser på dem ser jag så mycket drag som både deras barn har men även deras syskonbarn. Vad skulle dessa fina damer göra just den här dagen när de blev fotograferade?


Här är min morfar och mormor i mitten. Jag vet att mannen längst till höger är min morfars bror men jag är osäker vem mannen och kvinnan längst till vänster är, säkerligen är det någon från byn där de bodde.

Här sitter min morbror tillsammans med ett gäng tuffa killar, förmodligen kusiner :) I en av männen ser jag så mycket likhet med en av mina kusiner att de nästan ser ut som bröder. Jag undrar vad detta var för en sammankomst, kanske kalas?

Just såna här gamla kort tycker jag är så roliga att titta på; Vad hade de för drömmar? Vad hände i deras liv som gjorde att de valde som de gjorde? Vad pratade de om? Vilka intressen hade de?
Tänk vad roligt det skulle vara att kunna resa tillbaka i tiden och få intervjua dem om deras liv :) Jag vet inte om jag förskönar men på något sätt tycker jag att allt verkade vara mycket trevligare förr. Det kanske inte alls var så men känslan man får när man tittar på gamla fotografier och hör människor berätta gör att jag får en positiv känsla. Det kanske är så att de människorna som var med på den tiden förskönar hur saker och ting var, vi människor har ju en tendens att just försköna svunna tider även om det var mycket som inte alls var bra. Hursomhelst, foton väcker minnen och funderingar, det är då helt säkert.


söndag 20 oktober 2013

Sockerkaka

Sockerkaka finns det väldigt många recept av och genom åren har jag bakat många, men just det här receptet tycker jag om för kakan blir både hög och fluffig.

3 ägg
3 dl socker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
75 g smör
1 dl vatten
3 dl vetemjöl

Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och häll detta i smeten. Smält smör och häll i vattnet och låt detta koka upp. Häll detta i smeten och rör om.
Häll genast smeten i en smord och bröad form och grädda kakan längst ner i ugnen 175 grader ca 40 minuter. Smeten måste direkt in i ugnen eftersom varm vätska startar bakpulvrets effekt.



                                         Sockerkakan innan jag stjälpte upp den.
                                                         Det färdiga resultatet

onsdag 16 oktober 2013

Kokihopgryta

Ibland har man verkligen idétorka när det gäller att hitta på vardagsmat som går snabbt att göra och det är just vid såna tillfällen som det ibland uppstår en "kokihopmaträtt" med lite av varje i. Det var precis vad som hände när min sambo stod för middagen och resultatet blev verkligen gott. Ni kanske har egna idéer om vad som passar i grytan och det blir ju så gott att "joxa" ihop lite av varje.

Potatis
Lök
Pressad vitlök
Hela champinjoner
Krossade tomater
Kryddkorvar (typ chorizo), grillkorvar eller kött av något slag
Salt, peppar, paprikapulver, allroundkrydda
(Babymorötter eller skivade kokta morötter)
Ev färska kryddor att strö över

Skala potatisen och skiva dem i samma storlek som när man gör potatisgratäng. Råstek dem i smör och salta ordentligt. Flytta över detta i en stekgryta och stek därefter korven/köttet, fräs champinjonerna och löken och häll även ner detta i stekgrytan. Pressa i vitlök, häll på krossade tomater och låt alltsammans puttra ihop en stund. Färdigt! Strö gärna över färska kryddor (valfritt efter tycke och smak)

Resultatet kanske inte ser så estetiskt trevligt ut men smaken är det då inget fel på :) 

LYCKA TILL!

torsdag 10 oktober 2013

Fredag igen

Visst far veckorna iväg fort? Redan fredag idag och en ny helg är i antågande. Igår åkte jag och sambon till Övertorneå där vi blev bjuden på middag av dotter och svärson, skönt att ibland slippa tänka på vad man ska äta till middag. Ibland har jag så svårt att förstå att mitt minsta barn är så stor som hon är, nog gäller det att ta tillvara tiden. När barnen är utflugna blir det genast mycket mer tråkigt att laga mat och när sambon jobbar orkar jag knappt hitta på något åt mig själv. Jag vet att det är bäst för mig själv att äta middag, annars blir det en del kvällssmörgåsar istället och det är inte alls nyttigt. Om jag bodde ensam skulle det verkligen bli en kamp med mig själv för att laga en vettig middag, alternativet skulle vara att ofta bjuda hem någon för att få sällskap eller helt enkelt hoppas på att bli bortbjuden :)



I helgen ska jag försöka få gjort en del saker som bara väntar på att bli klara, bl a rensa bort sommarblommorna på graven och göra höstfint med ljung och tända lyktan. Jag brukar alltid prata med mamma, mormor, morfar och min morbror under tiden jag är där, fast jag måste erkänna att jag alltid kollar runt först så ingen står i närheten :) Någonstans inom mig så tror jag att de hör vad jag säger och det känns bra för mig att göra så. Jag kan inte riktigt förstå att det redan har gått två år sedan mamma dog. Fortfarande kan jag komma på mig själv med att tänka på att ringa och fråga henne om det är något jag undrar över, eller helt enkelt få en tanke att åka dit och dricka kaffe när vi är ute och åker. Det är konstigt hur saker och ting lever kvar inom oss i vårt undermedvetna och poppar upp ibland vid olika tillfällen. Jag tillhör ju den skaran som ändå tror på att våra nära och kära som är avlidna, finns med oss ibland även om vi inte ser dem.


                                       

Nu önskar jag Er alla en riktigt fin fredag och en skön helg!