Förrådsnostalgi

Tänk vad gamla böcker, bilder och texter kan väcka många minnen. Jag var tvungen att sätta mig en stund och gå igenom gamla pärmar och böcker från min barndom och detta lockade till många skratt. Mitt första skolår gick jag på en gammal skola som nu är riven och jag minns att min fröken hette Febe Fredriksson. Klass två och tre gick jag på gamla Näsbyskolan och min fröken där var Elin Peuravaara, en gammal och bestämd dam med en haltande gång. Mittemot skolan fanns en gammal byggnad där vi bl a spelade flöjt, ett instrument som säkert många föräldrar var nära att få hjärnblödning av :) Klass fyra till sex gick jag på Nystadsskolan och min lärare där hette Allan Björkman. Från den skolan kommer jag bara ihåg träslöjdslärarens namn; Valter Rönnqvist, jag minns inte vad syslöjdsläraren hette.

Första boken, tänk vad roligt att jag har sparat sånt här och inte frestats att kasta bort. Ni som är i min ålder, nog kommer ni väl ihåg Li och Lo?

 Nu ska vi läsa, många av Er kommer säkert ihåg den läseboken :)

Min första dagbok! Ja nog är det roligt när man ser sin handstil och vad man har skrivit :)

Oj! Oj! Nu får Ni ta del av några sidor i min dagbok :) Jag tyckte nog att det var väldigt konstigt att min mamma sov ännu fast klockan var halv nio :)

Den där Nina var min morbrors hund, då tyckte jag att den var världens finaste och snällaste.

Här ser det ut som att någon har hjälpt mig med ordet cykel :)

Konstigt att se mitt namn, Monica Bergman :) Jag hette så innan jag gifte mig och när vi skildes så behöll jag efternamnet Wennberg av praktiska skäl.

 Rolig information om vårt samhälle. Många av namnen blev en "Aha-upplevelse" Jag hade totalt glömt bort dessa.

Jag har då aldrig varit någon stjärna i att teckna, men roligt har jag haft åt alla mina teckningar :)

Jag har egentligen väldigt blandade minnen av min skoltid, många bra och många mindre bra. Nog är det ändå stor skillnad på hur det var förr. Jag minns att i klass ett så spydde en av mina kompisar i klassrummet. Vi bodde bägge två i Bredviken som ligger några kilometer från skolan. Jag fick följa Eva hem och då skulle vi gå på den trafikerade E4:an innan vi kom till vägskälet mot Bredviken. Hur många fröknar skulle idag släppa något barn att promenera hem en så lång bit när man går i ettan?
När vi gick på Näsbyskolan så jobbade min moster Ruth i bespisningen, hon var alltid så mån om alla barnen och att de skulle tycka om maten. Sen minns jag att det var  en fröken som alltid gick runt och såg till att vi åt upp maten på tallriken, hon predikade alltid åt eleverna, en mycket speciell dam som jag är säker på att de flesta i min ålder kommer ihåg. Högstadiet gick jag på Manhemsskolan och hade lärare som Ivar Persson, Thore Alm, Göran Lindgren, Hilding Hjärtström, Anita Nordgren o s v. På den tiden var skolan enormt välfylld, vi var nog över 800 elever under någon årskurs. Idag ligger vi på ett ungefär runt 450 elever på Manhemsskolan.

Det skulle vara roligt att veta vad alla klasskompisar gör idag. Många har jag kontakt med och vet vad de gör och en del har jag inte sett sedan skoltiden. Det är just dem som jag skulle vilja veta lite mer om, var de bor, hur de har det idag o s v. Skoltiden är en så viktig tid i livet och många händelser påverkar oss för resten av livet både på gott och ont, så har det varit för mig.

Och som en liten parentes i all skolnostalgi: Mitt bland alla skolminnen hittade jag Expressens bilaga från 1976 föreställande kungen och Silvias bröllop, denna har jag sparat i alla dessa år. Inte underligt att sonen tycker att jag är som en hamster :)