Så var vi inne i 2012. Det är inte klokt vad åren far iväg, det är nästan att man skulle vilja bromsa tiden ibland. När jag ser tillbaka på 2011 och summerar året, kan jag inte påstå att det har varit ett bra år. Det största som hänt är att jag har blivit farmor för andra gången till världens bästa Wilma. En sådan sak uppväger mycket av det negativa som hänt. Det som förmörkat stor del av 2011, är givetvis min mammas sjukdom och därefter hennes bortgång. Allt som hände gick i så rasande fart att jag inte riktigt hann med i alla svängar. Det har inte funnits tid att sörja och jag har hållit mig upprätt p g a att det varit så mycket att ta tag i. Allt det jobbiga som har varit börjar jag känna av nu. Jag har varit så trött och har värk i hela kroppen. Ibland kommer liksom allt över mig och jag vill bara gråta. Senast var det när jag satt med min sambo och fikade på Myggan, det var så mysigt och lugnt men plötsligt kom den här känslan över mig och jag ville gråta. Visst är det underligt hur vi människor fungerar? Man kan känna sig glad och tillfreds ena stunden och så plötsligt utan förvarning blir man ledsen. Just den här dagen tror jag att det var en jullåt som utlöste den här känslan.
Det är inte lätt att vara ensambarn när en förälder dör och jag har ju bara växt upp med min mamma så hon är den ende föräldern jag har haft. Jag har en halvbror men vi har inte växt upp tillsammans och då blir det inte riktigt på samma sätt som om du delat din uppväxt med någon. Vi har en jättebra relation han och jag och det uppskattar jag mycket. Han är en väldigt fin kille med hjärtat på rätta stället och jag tycker väldigt mycket om honom. Oavsett om man har växt upp tillsammans eller inte, så finns blodsbanden och det känns speciellt.
Jag vill verkligen tro att 2012 ska bli ett bra år med många positiva inslag och överraskningar. Det finns så mycket att glädjas åt och varje svårighet man går igenom, gör att man blir lite starkare. Allt som inte dödar, härdar...
Avslutningsvis vill jag spela två av mammas favoritlåtar; Moon river med Andy Williams och Natten har tusen ögon med Jan Öjlers. För mig är de för alltid förknippade med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar