Att känna tacksamhet

Så var det måndag igen, solen tittar fram så fint men det är inga varma vindar som blåser. Vart tog sommaren vägen? Det här är nog den sämsta sommaren på många år tror jag. Den sol och värme som vi hade i maj och juni är som bortblåst och med risk för att låta pessimistisk så tror jag att det var då vi "gjorde bort" sommaren. Visst känns det tråkigt att inte få njuta mer av värmen när man nu äntligen har semester men vi får hoppas på soliga dagar i augusti. Ibland skulle jag önska att man kunde vara lite mer som barnen är, de struntar fullständigt i hur vädret är och gör det som faller de in oavsett om det blåser och är mulet eller är vindstilla och sol. Jag påverkas humörmässigt av vädret, när solen skiner känns allt så mycket lättare, men om det är gråmulet så känns det mesta jobbigt och jag har ingen större lust att göra något alls. Ibland kan det vara mysigt när det regnar men när det bara är grått och mulet känns det inget vidare och man vill helst bara dra sig undan.

                                                      Bilden från Google

Det är sådana dagar som tålamodet prövas och som det är bra att testa positivt tänkande på sig själv :) Alla kloka råd man hör talas om och försöker anamma lyckas inte alltid så bra i verkligheten. Det är lätt att tänka positivt när inget speciellt tynger men att omvandla tungsinnet är lättare sagt än gjort. Vi är ju alla olika och det som känns bra för någon kanske inte är bra för en annan, det gäller att hitta något som passar för en själv. För någon vecka sedan fick jag berättat en historia som berörde mig så oerhört mycket och som dessutom är verklig. Den handlade om en ung tjej som blivit gravid och i den vevan fått veta att hon har cancer. Hon fick rådet att göra abort p g a behandlingen hon skulle genomgå men valde att behålla barnet. Barnet är ungefär lika gammalt som mitt yngsta barnbarn och nu ska denna lilla individ snart förlora sin mamma. Det gjorde så ont i mig när jag hörde talas om detta tragiska. Livet är inte rättvist på något sätt, men jag hoppas att allt har en mening och att vi någon gång får svar.
När man sedan tänker på såna här tråkiga saker så känner man sig ödmjuk inför det faktum att man faktiskt har så mycket att känna glädje och tacksamhet för <3<3<3