Bredviken i mitt hjärta

Det går väldigt fort att hamna i nostalgi när man sitter och tittar på gamla fotografier och vissa foton väcker många minnen. Jag fick några gamla foton av min morbrors fru, måste vara tagna under tidigt 60-tal och föreställer bl a min mamma, mormor och morfar. Det värmer så otroligt mycket att titta på såna bilder, jag får alltid tårar i ögonen. Jag växte upp i en liten by, Bredviken tillsammans med min mamma. Min pappa har aldrig varit med i bilden och jag vet inte heller vem han är. Mamma blev gravid trots att hon var ogift. På 60-talet sågs det inte med blida ögon och i synnerhet inte i en liten by. Folk pratade och spekulerade vem fadern till hennes väntade barn var och när mamma kom in på byns affär så blev det tyst bland byborna. Mamma var stark och stolt och sa till dem: Ni kan fortsätta prata nu! Vi bodde tillsammans med mormor och morfar tills jag var ca 10 år, då flyttade vi till ett ganska nybyggt hyreshus i Näsbyn som ligger några kilometer från själva stan.

                                                       Morfar och Mormor

Jag var aldrig på något dagis eller lekskola när jag var liten, mormor och morfar tog hand om mig när mamma jobbade och morfar var den person som jag alltid följde hack i häl vart än han gick. Jag fick hissa flaggan med morfar, vi vattnade blommorna utomhus och han lärde mig rim och ramsor som jag kommer ihåg än idag. Visst var mormor också en betydesefull person för mig, men morfar var den jag alltid tydde mig till. Morfar var en mycket arbetssam person, född 1896 i Bredviken. Han och mormor fick tillsammans åtta barn; tre flickor och fem pojkar. Det var hårda tider, mormor var hemma med barnen och morfar jobbade hårt för att försörja familjen. Inte fanns det mycket tid till att engagera sig i de åtta barnen. I början på 40-talet fick familjen flytta in i ett nybyggt s k "Per Albinhus", kändes säkert underbart men inte var det stora ytor för en stor familj. Jag minns att det var två rum nere och ett rum uppe plus en kallvinda, inte tal om att barnen skulle ha eget rum. Mormor och morfar fick jobba hårt för att få tillvaron att gå ihop.

                                       Morfar, Mormor, Maj-Britt, Mamma och Jan

Idag ser jag med sorgsna ögon på huset i Bredviken som såldes under 70-talet, det gör ont i hjärtat att se  huset som morfar och mormor jobbat så mycket med, ägas av andra personer. Under många år ville jag inget hellre än att få köpa tillbaka det och detta lät jag de nya ägarna få veta. Jag sa att om de någon gång tänker sälja så är jag intresserad. Det skulle kännas gott i hjärtat att få äga det hus som jag tillbringade mina lyckligaste år i och jag vet att mormor och morfar skulle le i sin himmel. Jag är så glad att min son med familj har köpt hus i Bredviken eftersom jag har mina rötter där. Även Linda, Daniels sambo, har sina rötter i Bredviken, ganska roligt faktiskt :) När jag börjar att tänka bakåt i tiden så inser jag hur mycket det finns att berätta från min barndom och det ska jag återkomma till vid ett senare tillfälle :)