lördag 3 september 2011

Drabbad av demens

Demens, dåligt minne, alzeimer....ord som klingar förskräckligt i öronen. Det finns nog inget som är så hemskt som att se en anhörig som alltid varit social, pratsam, skojfrisk och alltid haft nära till skratt, plötsligt bli en helt annan person. Det är svårt att säga exakt när jag såg att något inte stämde, men på ett ungefär vet jag när tecknen började visa sig. Första tecknet jag såg var när vi satt några stycken och pratade och skrattade, personen i fråga hängde liksom inte med i det vi pratade om, satt lite mer tyst än vanligt och frågade "vaddå?" ett antal gånger. Därefter kom det små signaler lite nu och då och allt eftersom har tillståndet eskalerat. Den drabbade kommer inte alltid ihåg att äta eller struntar helt enkelt i det, har därigenom magrat mycket och glömmer ibland bort om det är dag eller kväll. Försämringen har gått väldigt fort sista tiden och det känns bedrövligt. Det verkar också som att nedstämdhet kommer som ett brev på posten. Någon form av demens har den här personen drabbats av och nu ska det utredas av sjukvården.

                                        Bilderna från Google bilder

Plötsligt upptäcker man att när man samtalar med personen så hamnar nivån väldigt lågt, det känns som att prata med ett barn, det blir tillrättavisningar, upprepningar och förmaningar. Personen blir väldigt lätt irriterad och snäser ofta. Förmodligen är det en reaktion på sin egen frustration över att inte minnas eller att inte hitta ord för det man vill säga. För de anhöriga som drabbas blir det här en väldigt jobbig situation. Det är svårt att inte själv bli irriterad när den drabbade visar dåligt humör men känslan måste vara hemsk när man själv är medveten om sin egen minnesförlust. Min förhoppning är att hela den här utredningen ska gå fort och att personen i fråga får komma till ett boende där det finns social stimulans, trygghet och hjälp när så behövs.
Minnet är en komplicerad historia och förhoppningsvis kommer forskningen att göra stora framsteg vad gäller olika former av demens, det är åtminstone min önskan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar