söndag 8 april 2012

Tankar i påsk

Nu är det påsklov och det känns väldigt välbehövligt. Vi har ju haft turen att ha flera dagar med fint väder under helgen och det är bara att hoppas på lika fint väder under nästa vecka. Jag måste erkänna att jag saknar skoter såna här dagar eftersom det är ett suveränt sätt att ta sig ut till ställen man aldrig annars åker till. Jag har verkligen lidit idag när jag hör och ser så många som är ute och kör och har det skönt i det fina vädret. Min sambo har jobbat hela påskhelgen men jag tillhör ju dem som helst vill köra skotern själv och inte är beroende av att någon annan kör, så jag hade nog inte haft några problem med att fara ut på egen hand. Nu har jag istället plockat fram cykeln och premiärcyklat med Charlie och Ni kan ju gissa hur han såg ut efter den turen :=/  Inte många rena fläckar på den hundkroppen minsann och jag var tvungen att stanna där det fanns mycket snö så han fick rulla av sig lite dynga. Nu ligger han i hundkorgen och ser smått olycklig ut eftersom jag har sagt att han måste ligga där en stund och torka :=)



Under den här påsklovsveckan ska jag försöka göra saker som jag känner att jag mår bra av. Batterierna behöver rejäl påfyllning efter en lång och ganska tröttsam vinter. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket min kropp påverkats av allt som har varit sen i höstas runt min mammas sjukdom och sen hennes dödsfall. Inom loppet av 11 månader har tre anhöriga dött. Först min morbror, sen min mamma och nu sist min moster. Allt gick ju så vansinnigt fort så jag har inte riktigt hunnit ikapp känslomässigt. Jag vet att jag är stark men även en stark människa har sina dalar och med jämna mellanrum åker jag ner där jag också. Inte så att jag låser in mig och blir stordeprimerad, men jag känner mig ur balans, ledsen, ensam och allmänt missnöjd. Det smyger sig på då och då och plötsligt kan jag bara börja gråta utan synbar anledning. Jag vet att allt tar sin tid och jag har först nu börjat bearbeta och tillåta mig känna olika saker. Jag hittade en kasse i förrådet med en klänning som mamma haft och några gardiner. När jag tog upp dem så kände jag lukten som påminde mig om mamma och jag var tvungen att sätta mig ner och gråta, det var så hemskt och känslan av att jag aldrig mer kommer att få se henne blev så överväldigande. Man vill ju att ens anhöriga alltid ska finnas där som de alltid har gjort och när min moster gick bort för några månader sedan, då kände jag att nu har jag fått nog. 



Livet går ju vidare trots att saker händer och vi måste anpassa oss till det nya. Det är inte lätt alla dagar men så är livet. Vi människor måste hitta vårt eget sätt att förhålla oss till saker som händer i vårt liv eftersom vi är olika. Någon gång drabbas alla av någon slags sorg i sitt liv som de måste ta tag i och vi vet inte själva hur vi reagerar förrän vi är där. Oavsett vilken sorg vi drabbats av är det viktigaste att vi inte stänger inne det vi känner, utan pratar med någon som vi känner förtroende för. Jag pratar inte alltid med någon när jag har en sämre dag, visar inte heller alltid hur jag egentligen mår, men även om inte prata tar bort sorgen så underlättar det betydligt. Jag är lyckligt lottad eftersom jag har så många runt omkring mig som får mig att må bra och det är av dem som jag fyller på min energi.

Nu hoppas jag att Ni alla får en bra vecka oavsett om Ni är lediga eller inte och glöm inte att vara rädda om varandra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar