Ni får ursäkta att jag inte har varit så flitig med att skriva här under sommaren, men ibland biter det bara inte på att skriva något alls och precis så har det varit för mig. Jag hoppas att Ni har har/har haft en bra semester trots att vädret verkligen inte har visat sig från sin bästa sida. Det är många år sedan jag upplevde en så dålig sommar vädermässigt. 1992 när jag fick mitt yngsta barn, var försommaren helt underbar men sen blev det bara regn och mulet väder i stort sett resten av sommaren. Eftersom sommaren är så kort så vill man ju ha den där efterlängtade solen som piggar upp en trött själ och gör människan på betydligt bättre humör. Vi lever ju upp när det är varmt och soligt och allt känns så mycket lättare.
Nu är det snart bara två veckor kvar av min semester och jag måste ju medge att det känns lite motigt att gå tillbaka till vardagsrutinerna även om det känns ganska bra när man väl är där. Jag var vansinnigt trött och less när sommarlovet kom, precis som de flesta av mina kollegor. Nu har vi i alla fall laddat batterierna och tar nya tag inför höstterminen. Mina mentorselever börjar sitt nionde läsår så det innebär mycket jobb både för dem och för oss vad gäller nationella prov och annat som hör till när man går ut grundskolan.
Även om det är tråkigt när sommaren går mot sitt slut, så är det mysigt när det skymmer och man får börja tända ljus inomhus. Visst är det något speciellt med tända ljus? På något sätt skapar det lugn och harmoni och gör att vi mår bra. Jag är en riktig njutningsmänniska som tycker om allt som gör tillvaron lite bättre och det behövs inte mycket. Tända ljus, något gott att äta, en skön filt i soffan, kramas med någon du har kär och bara njuta av lugnet.
Jag hoppas att Ni alla njuter av de sista veckorna av sommaren även om Ni jobbar. Ta tillvara eftermiddagarna och kvällarna tillsammans om Ni har möjlighet och var ute så mycket det går.
Vi hörs snart igen!
söndag 29 juli 2012
söndag 10 juni 2012
Serier genom åren
En gråmulen söndag, känns verkligen inte som att det är den 10 juni idag. Nu längtar jag efter sol och värme och hoppas att nästa vecka blir betydligt bättre.
Det är inte så ofta jag tittar på TV på eftermiddagen men igår var jag tvungen att sitta lugnt och återuppleva en serie som jag såg första gången den gick; Tillbaka till Eden. Den är faktiskt riktigt bra och jag kommer bara ihåg delar av den :=) Det är roligt att titta på frisyrer och kläder som var populära 1983 när serien spelades in och handlingen är inte dålig heller. Serien är i sex delar och handlar om arvingen Stephanie Harper som nästan blivit dödad av sin make, tennisstjärnan Greg Marsden när han knuffade henne ur båten och hon sargades svårt av en krokodil. Hon klarar dock livhanken, blir omhändertagen av en man som lever isolerat i vildmarken. Han sköter om henne efter konstens alla regler och efter en tid när hon återhämtat sig, letar hon upp en plastikkirurg som hjälper henne med de skador hon fått, hon skaffar sig en ny identitet och är redo för hämnd. Jag måste bara se de andra avsnitten för jag minns inte riktigt hur det gick :=) Serien går på TV4 guld om det är någon som är intresserad.
Ytterligare en serie som jag följde var Rötter baserad på en bok av Alex Haley som är uppbyggd kring hans egen släktforskning. Den har en gripande handling om det amerikanska slaveriet och serien tar sin början med en av hans anfäder; Kunta Kinte som levde på 1700-talet. Det var också en serie som lyckades fängsla mig helt och hållet och här fälldes också många tårar. Den hemska O J Simpson hade en mindre roll i den serien.
En annan serie som gick på åttiotalet och som jag troget följde var Törnfåglarna. Jag missade inte ett avsnitt av denna romantiska serie som utspelar sig i Australien och handlar om den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart, spelad av Rickard Chamberlain och Meghan "Meggie" Cleary, spelad av Rachel Ward. Tänk att en serie kan fängsla en så mycket! Jag levde mig verkligen in i handlingen och grät i vanlig ordning :=)
För Er som inte har sett serien och som gillar romantik, se den för den håller än idag.
Det fanns många fler serier som jag följde, bl a Dallas, Mot alla vindar, Spanarna på Hill Street och många fler och vissa satte mer avtryck än andra. Dallas var en sån där marathonserie som man bara måste se med alla intriger som den innehöll.
Visst tar TV-tittande mycket tid, men om man väljer det man vill se så blir det inte så mycket tid i TV-soffan i alla fall. Många gillar att slötitta på TV medan andra inte alls tittar på TV och det är ju upp till var och en vad man gillar. Jag gillar TV men väljer det jag ser på och ibland bara slötittar jag, det kan faktiskt vara ganska avkopplande :=)
Det är inte så ofta jag tittar på TV på eftermiddagen men igår var jag tvungen att sitta lugnt och återuppleva en serie som jag såg första gången den gick; Tillbaka till Eden. Den är faktiskt riktigt bra och jag kommer bara ihåg delar av den :=) Det är roligt att titta på frisyrer och kläder som var populära 1983 när serien spelades in och handlingen är inte dålig heller. Serien är i sex delar och handlar om arvingen Stephanie Harper som nästan blivit dödad av sin make, tennisstjärnan Greg Marsden när han knuffade henne ur båten och hon sargades svårt av en krokodil. Hon klarar dock livhanken, blir omhändertagen av en man som lever isolerat i vildmarken. Han sköter om henne efter konstens alla regler och efter en tid när hon återhämtat sig, letar hon upp en plastikkirurg som hjälper henne med de skador hon fått, hon skaffar sig en ny identitet och är redo för hämnd. Jag måste bara se de andra avsnitten för jag minns inte riktigt hur det gick :=) Serien går på TV4 guld om det är någon som är intresserad.
Ytterligare en serie som jag följde var Rötter baserad på en bok av Alex Haley som är uppbyggd kring hans egen släktforskning. Den har en gripande handling om det amerikanska slaveriet och serien tar sin början med en av hans anfäder; Kunta Kinte som levde på 1700-talet. Det var också en serie som lyckades fängsla mig helt och hållet och här fälldes också många tårar. Den hemska O J Simpson hade en mindre roll i den serien.
En annan serie som gick på åttiotalet och som jag troget följde var Törnfåglarna. Jag missade inte ett avsnitt av denna romantiska serie som utspelar sig i Australien och handlar om den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart, spelad av Rickard Chamberlain och Meghan "Meggie" Cleary, spelad av Rachel Ward. Tänk att en serie kan fängsla en så mycket! Jag levde mig verkligen in i handlingen och grät i vanlig ordning :=)
För Er som inte har sett serien och som gillar romantik, se den för den håller än idag.
Det fanns många fler serier som jag följde, bl a Dallas, Mot alla vindar, Spanarna på Hill Street och många fler och vissa satte mer avtryck än andra. Dallas var en sån där marathonserie som man bara måste se med alla intriger som den innehöll.
Visst tar TV-tittande mycket tid, men om man väljer det man vill se så blir det inte så mycket tid i TV-soffan i alla fall. Många gillar att slötitta på TV medan andra inte alls tittar på TV och det är ju upp till var och en vad man gillar. Jag gillar TV men väljer det jag ser på och ibland bara slötittar jag, det kan faktiskt vara ganska avkopplande :=)
torsdag 31 maj 2012
Norrlandskaka
| En god kaka som de flesta gillar. 2 ägg |
|
| 2 dl socker | |
| 1,5 dl mjölk | |
| 3 dl mjöl | |
| 2 tsk bakpulver | |
| 2 tsk kanel | |
| 75 gram smält smör |
Fyllning:
| 1 st ägg | |
| 50 gram smör | |
| 1,5 dl florsocker | |
| 2 tsk vaniljsocker |
Gör så här:
1. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda bakpulvret i mjölet och häll i detta och resten av ingredienserna och rör ihop.
2. Häll smeten i en smord form med löstagbar botten och grädda i 175 grader ca 30-40 minuter.
3. Vispa ihop fyllningen till en jämn smet.
4. Dela den kalla kakan och lägg fyllningen mellan. Pudra med florsocker.
måndag 28 maj 2012
Lite bilder från en nybliven femtioåring
tisdag 15 maj 2012
Ett moget majbarn
Nu är det länge sedan jag har skrivit något här men som tidigare nämnts, ibland är det mycket som händer runt omkring en och nu är det en sådan period. Jag ska fylla 50......det känns väldigt konstigt att säga de orden när jag känner mig så mycket yngre på insidan :=) 21 maj 1962 föddes jag på Kalix BB och egentligen skulle jag ha hetat Susanne men av någon anledning ändrade sig mamma och bestämde sig för Monica istället. 50 är ju faktiskt bara en siffra men det skapar lite ångest ändå när det handlar om att fylla så många år. Många funderingar dyker upp i huvudet, en del bra och andra mindre bra, men det är säkert något som händer hos de flesta. Jag ska säga Er att efter jag fyllde 40 så har livet aldrig känts så bra och så fantastiskt. Det här tror jag beror på att någonstans vid den tidpunkten i livet så slutar de flesta människor att ta allting så förskräckligt allvarligt och vi börjar acceptera oss själva på ett helt annat sätt. Vi gör saker för vår egen skull och bryr oss mindre om vad andra tycker. Nu är ju inte alla så att de bryr sig vad andra tycker, men jag var sån när jag var yngre och jag vet att många med mig också är på det viset. Idag struntar jag fullkomligt i vad andra människor tycker om det jag gör eller det jag säger, för människor tycker så mycket ändå och du kan inte vara alla till lags.
Jag har nog alltid varit en sådan person som reagerat om något varit orättvist eller felaktigt, det minns jag redan från min tonårstid, fast då vågade jag inte alltid säga vad jag tyckte. Ibland kunde jag bara inte hålla mig men många gånger var jag upprörd inombords. Idag finns inget kvar av den personen. Jag MÅSTE bara få ut det om jag upplever något felaktigt och då spelar det inte någon roll vem det är som har upprört mig. För mig är det viktigt att få visa personen hur jag upplever situationen annars skulle jag sprängas av frustration :=) Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, jag har lätt för att skratta, lätt för att gråta, kramar ofta de som finns i min närhet både hemma och på jobbet och har så mycket empati att det inte alltid är så bra för mig själv :=) Det är lätt för mig att leva mig in i sådant jag får berättat, både på gott och ont och handlar det om djur så klappar mitt hjärta extra.
Nä, att fylla 50 är egentligen inget negativt, det är en stor förmån att ha fått bli så här livserfaren, att ha fått barn och barnbarn som egentligen inte alls är någon självklarhet utan en stor gåva. Vi tar så mycket för givet utan att stanna upp och tänka efter. Istället längtar vi efter mer, något som någon annan har eller gör eller ett liv som någon annan lever. Varför gör vi det? Vi ska vara tacksamma för det vi har och glädjas, livet är kort och kan fort förändras.
Hursomhelst, nästa helg blir det kalas, då har jag bjudit släkt och vänner och jag hoppas att vi alla ska få en trevlig kväll. Jag ska då njuta av kalaset, det är ju för min skull... ;=)
Jag har nog alltid varit en sådan person som reagerat om något varit orättvist eller felaktigt, det minns jag redan från min tonårstid, fast då vågade jag inte alltid säga vad jag tyckte. Ibland kunde jag bara inte hålla mig men många gånger var jag upprörd inombords. Idag finns inget kvar av den personen. Jag MÅSTE bara få ut det om jag upplever något felaktigt och då spelar det inte någon roll vem det är som har upprört mig. För mig är det viktigt att få visa personen hur jag upplever situationen annars skulle jag sprängas av frustration :=) Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, jag har lätt för att skratta, lätt för att gråta, kramar ofta de som finns i min närhet både hemma och på jobbet och har så mycket empati att det inte alltid är så bra för mig själv :=) Det är lätt för mig att leva mig in i sådant jag får berättat, både på gott och ont och handlar det om djur så klappar mitt hjärta extra.
Nä, att fylla 50 är egentligen inget negativt, det är en stor förmån att ha fått bli så här livserfaren, att ha fått barn och barnbarn som egentligen inte alls är någon självklarhet utan en stor gåva. Vi tar så mycket för givet utan att stanna upp och tänka efter. Istället längtar vi efter mer, något som någon annan har eller gör eller ett liv som någon annan lever. Varför gör vi det? Vi ska vara tacksamma för det vi har och glädjas, livet är kort och kan fort förändras.
Hursomhelst, nästa helg blir det kalas, då har jag bjudit släkt och vänner och jag hoppas att vi alla ska få en trevlig kväll. Jag ska då njuta av kalaset, det är ju för min skull... ;=)
fredag 27 april 2012
Äntligen helg
Fredag idag och jag ser fram emot fyra dagars ledighet, det känns riktigt skönt faktiskt. När man tittar ut genom fönstret idag så är det ingen trevlig syn, det regnar och är grått och trist. Det positiva är att just detta regnande tar bort all den snö som vi har i massor fortfarande. Det ska bli intressant att se när islossningen sker, i fjol gick den i slutet på april och det var tidigt. I år tror jag att det kommer dröja några dagar in på maj innan det är dags för islossning. Varje år har vi ju gissningstävling här i Kalix; "När går älven" och jag tror nog de flesta gissar på ett senare datum i år.
Just nu äter jag antibiotika för mitt ben som inflammerat efter att jag ramlat och slagit mig på en isfläck. Jag hade väl aldrig kunnat drömma om vilka besvär det kan bli av att ramla och slå sig på smalbenet och hur ont det kan göra. Det har varit/är rejält rött och svullet och gör ont bara kanten på mina byxor tar på huden. Jag hoppas verkligen att detta ger med sig snart, för jag känner mig riktigt handikappad eftersom det inte fungerar med promenader eller annan motionsform just nu.
Ikväll blir det tjejträff med några väninnor, det är alltid lika trevligt att träffas bara tjejer och få "surra" av sig rejält och vi har alltid lika mycket att prata om och många goda skratt blir det :=)
I morgon ska vi till Luleå för lite shopping, bl a utemöbler till balkongen ska införskaffas men även lite personliga saker också. Vi ska sammanstråla med min dotter och sambo och äta gemensam lunch, det blir trevligt. På eftermiddagen ska vi till mina småtroll och barnvakta dem medan deras mamma jobbar. Det är alltid lika roligt att få umgås med mina barnbarn som jag är så stolt över. Pappan i huset är på en miniresa till fjälls med sina pojkkompisar för skoterkörning och annat trevligt.
Nu hoppas jag att Ni alla får en skön helg oavsett om Ni är lediga eller jobbar.
Vi hörs snart igen!
Just nu äter jag antibiotika för mitt ben som inflammerat efter att jag ramlat och slagit mig på en isfläck. Jag hade väl aldrig kunnat drömma om vilka besvär det kan bli av att ramla och slå sig på smalbenet och hur ont det kan göra. Det har varit/är rejält rött och svullet och gör ont bara kanten på mina byxor tar på huden. Jag hoppas verkligen att detta ger med sig snart, för jag känner mig riktigt handikappad eftersom det inte fungerar med promenader eller annan motionsform just nu.
Ikväll blir det tjejträff med några väninnor, det är alltid lika trevligt att träffas bara tjejer och få "surra" av sig rejält och vi har alltid lika mycket att prata om och många goda skratt blir det :=)
I morgon ska vi till Luleå för lite shopping, bl a utemöbler till balkongen ska införskaffas men även lite personliga saker också. Vi ska sammanstråla med min dotter och sambo och äta gemensam lunch, det blir trevligt. På eftermiddagen ska vi till mina småtroll och barnvakta dem medan deras mamma jobbar. Det är alltid lika roligt att få umgås med mina barnbarn som jag är så stolt över. Pappan i huset är på en miniresa till fjälls med sina pojkkompisar för skoterkörning och annat trevligt.
Nu hoppas jag att Ni alla får en skön helg oavsett om Ni är lediga eller jobbar.
Vi hörs snart igen!
torsdag 19 april 2012
En vanlig torsdag i april
Under väldigt lång tid har jag velat fram och tillbaka men nu har jag äntligen bestämt mig; det blir en Iphone 4s. Eftersom jag har en Mac dator så tyckte mina arbetskamrater att det inte fanns något att fundera över, även om jag inte är speciellt teknisk. Med goda argument övertygade de mig och nu återstår det bara att göra köpet :=) Sen kommer vi till nästa problem (håll Er för skratt); ska jag ta en vit eller svart? Ett väldigt banalt dilemma kan tyckas men ack så viktigt :=)
Jag måste få passa på att beklaga mig lite också. Under påsklovsveckan halkade jag precis utanför vårt hus på en isfläck och slog mig så förbaskat på sidan av smalbenet. Det gjorde rejält ont och först var jag övertygad om att jag nog hade brutit något. Tack och lov gjorde jag inte det eftersom jag kunde gå obehindrat, men benet såg inte speciellt trevligt ut i regnbågens färger. Jag trodde givetvis att detta skulle ge med sig men det har snarare blivit värre. Det är svullet, rött, varmt och gör ont och det spänner i hela smalbenet. Normalt sett är jag en ganska tålig kvinna men nu känner jag att det här inte är speciellt trevligt. Jag ringde Vårdcentralen idag och den som svarade skulle prata med någon och ringa upp, men de måste ha glömt bort detta för ännu har ingen ringt :=( Jag får väl ta mig några värktabletter ikväll om det blir värre.
När jag satt i vardagsrummet och vilade benet och filosoferade, så konstaterade jag att det nog blir jobbigt att vänta till i höst innan vi tapetserar, målar taket och slipar golvet där inne. Det känns så ofräscht där inne med tapeter som är nötta och ett golv som är totalt utan glans. Vardagsrummet är det enda rum som återstår att fixa och Kalixbo har lovat att måla taket och slipa parkettgolvet, men tapetseringen får vi stå för själva. Det känns jobbigt att börja med ett sånt arbete den här tiden på året eftersom det blir så stökigt överallt. För att inte tala om detta slipdamm som har en tendens att sätta sig i hela huset. Vi får fundera lite men som det nu känns så får det vänta tills i höst.
Ikväll ska jag bara ta det lugnt och inte göra så mycket nyttigt. Det blir lite TV-tittande i alla fall, bl a hockey mellan Skellefteå-Brynäs men även Criminal Minds som är en av mina absoluta favoritserier. Jag tänkte avsluta med att spela en låt som jag bara älskar; 500 miles med The Hooters.
Ha det gott!
Jag måste få passa på att beklaga mig lite också. Under påsklovsveckan halkade jag precis utanför vårt hus på en isfläck och slog mig så förbaskat på sidan av smalbenet. Det gjorde rejält ont och först var jag övertygad om att jag nog hade brutit något. Tack och lov gjorde jag inte det eftersom jag kunde gå obehindrat, men benet såg inte speciellt trevligt ut i regnbågens färger. Jag trodde givetvis att detta skulle ge med sig men det har snarare blivit värre. Det är svullet, rött, varmt och gör ont och det spänner i hela smalbenet. Normalt sett är jag en ganska tålig kvinna men nu känner jag att det här inte är speciellt trevligt. Jag ringde Vårdcentralen idag och den som svarade skulle prata med någon och ringa upp, men de måste ha glömt bort detta för ännu har ingen ringt :=( Jag får väl ta mig några värktabletter ikväll om det blir värre.
När jag satt i vardagsrummet och vilade benet och filosoferade, så konstaterade jag att det nog blir jobbigt att vänta till i höst innan vi tapetserar, målar taket och slipar golvet där inne. Det känns så ofräscht där inne med tapeter som är nötta och ett golv som är totalt utan glans. Vardagsrummet är det enda rum som återstår att fixa och Kalixbo har lovat att måla taket och slipa parkettgolvet, men tapetseringen får vi stå för själva. Det känns jobbigt att börja med ett sånt arbete den här tiden på året eftersom det blir så stökigt överallt. För att inte tala om detta slipdamm som har en tendens att sätta sig i hela huset. Vi får fundera lite men som det nu känns så får det vänta tills i höst.
Ikväll ska jag bara ta det lugnt och inte göra så mycket nyttigt. Det blir lite TV-tittande i alla fall, bl a hockey mellan Skellefteå-Brynäs men även Criminal Minds som är en av mina absoluta favoritserier. Jag tänkte avsluta med att spela en låt som jag bara älskar; 500 miles med The Hooters.
Ha det gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)