Så har den då kommit, min lärarlegitimation, beviset på att jag är behörig att undervisa i det jag gör. Det har tagit drygt 5 månader att få den men jag vet att många av mina kollegor har väntat mycket längre. När jag såg legitimationen på datorn så var jag tvungen att dra på munnen, för 30 år sedan hade jag aldrig haft en tanke på att jobba som lärare! Hade någon sagt åt mig att jag x antal år senare skulle jobba som lärare, då hade jag fått mig ett gott skratt. Jag var en väldigt skoltrött flicka när jag gick i nionde klass och många var de tillfällen när jag och några av mina vänner drog ner på stan och fikade istället för att gå på lektionen. På den tiden fikade man antingen på Domusrestaurangen eller på Tempofiket, jag kan faktiskt sakna de ställena än idag :) Innan vi gick ner på stan så sjukanmälde vi oss, någon av oss ringde och sjukanmälde sig och en annan gick till skolsköterskan och blev sjukanmäld. På den tiden fick man gröna och röda lappar; grön var giltig och röd var ogiltig frånvaro. Det tog lång innan min klassföreståndare ringde hem till min mamma och sa att jag inte varit på lektionen, det var stor skillnad mot idag när eleverna genast får ett samtal hem eller en ogiltig frånvaro på Schoolsoft. Det var mycket elever på Manhemsskolan när jag gick där, över 800 stycken. Jag kan inte påstå att skolan var bättre på den tiden när jag gick där, nog ser situationen för eleverna helt annorlunda ut idag. Vi "ser" eleverna på ett annat sätt än vad de gjorde då, jag har inget minne av att någon brydde sig speciellt mycket om hur man mådde eller så. Idag ser jag ju den tiden med helt andra ögon och förstår varför jag ibland gjorde som jag gjorde, men jag var aldrig dum mot någon eller uppkäftig mot lärarna, det skulle jag aldrig vågat.
Bilderna från Google
Tonåren var egentligen ingen rolig tid för mig, jag var väldigt vilsen, hade dåligt självförtroende, skämdes och hade komplex för än det ena och än det andra. På det sättet var jag nog inte speciellt olik många tonåringar idag. Hemma var jag en skötsam flicka och hjälpte till med disk och städning och jag tror nog inte att mamma hade några större problem med mig. Visst skrek jag och smällde i dörrarna när mamma gnällde eller tyckte till om saker, men det är sådant som alla föräldrar går igenom. Den här tiden skulle jag aldrig vilja gå igenom igen och sett med all den livserfarenhet jag nu har, så förstår jag hur många händelser från min tonårstid har präglat mig och gjort mig till den jag är idag, både på gott och ont. Man lär så länge man lever heter det ju och det stämmer verkligen på mig. Det har inte varit helt smärtfritt att komma hit där jag mentalt och kroppsligt står idag och med facit i hand så gjorde jag det som då kändes rätt och därför hade jag inte kunnat göra det på annat sätt. Jag är en stark kvinna som har klarat av mer än jag någonsin trodde att jag skulle göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar