söndag 30 oktober 2011

Mina hjärtan

                                          Elina äter sin första klubba
                               Daniel med sin minsta gumma, Wilma

söndag 23 oktober 2011

Livets kontraster

Söndag eftermiddag och jag sitter här och tittar på reprisen av "Bonde söker fru". Av någon anledning så fascinerar detta program mig, varför vet jag inte :=) Mitt lilla barnbarn Elina har sovit här inatt, det är så roligt att få rå om henne och bara ägna sig åt henne helt och fullt. Hon är väldigt lättsam att ha och göra med, somnar direkt jag lägger henne och sover sen hela natten. Dessutom gillar hon att mysa. När jag hade bytt blöja på henne la hon sig i min säng, klappade på täcket och sa "myysa". Så klart att jag var tvungen att lägga mig bredvid henne en stund. Likadant i soffan; där ville hon sitta hos mig och "myysa". Hon är så otroligt mysig denna gumma!

Jag har även hälsat på min mamma idag på korttidsboendet där hon är. Det är en jobbig tid just nu, både för min mamma och för mig. De har konstaterat demens men det är något mer också som vi ännu inte vet. Hennes värden är dåliga och läkaren har beordrat röntgen av hjärna, lungor och mage så vi får se vad det säger. Det känns hårt att se sin mamma förändras så brutalt på så kort tid. Hon har alltid varit en pratglad, skojfrisk och social människa men av den personen finns inte mycket kvar. Försämringen har gått i rasande fart, på bara några månader har hon blivit så mycket sämre och det känns hårt. Jag har inte riktigt tagit till mig allt som hänt, har inte haft tid att känna efter p g a att det är så mycket runt omkring henne att ta hand om. I slutet på den här veckan har jag känt mig så ledsen och uppgiven. Jag tycker så otroligt synd om mamma när jag ser henne; de tomma ögonen, uppgivenheten, förvirringen och alla kilon hon tappat. Jag vill bara gråta, det känns väldigt tungt just nu.

Det här är två av livets kontraster; det fina och det sorgliga, allt har jag upplevt i dag och dessa händelser är saker som gör att man värdesätter det enkla i tillvaron. Jag är frisk och orkar finnas till för mina nära och kära, för utan dem vore livet väldigt tomt.

Kärlek till Er alla!      

onsdag 19 oktober 2011

Wilma

Mitt andra barnbarn, Wilma
Född:111006 kl 19.01 i Sunderbyn

Längd: 53 cm
Vikt: 4625 g
                               
                                                          WILMA



lördag 8 oktober 2011

En stormig vecka

Lördag morgon, klockan är tjugo i nio och jag kan se solen mellan tallarna på baksidan av vårt hus. Tänk vad härligt det är med sol! Jag har sovit väldigt gott, helt utmattad av veckans alla göromål och en hjärna som har fått gå på högvarv. Ibland händer mycket saker i ens liv på en och samma gång och nu är det precis så för mig. Jag har inte hunnit skriva så mycket i min blogg men när det lugnar ner sig ska jag bli flitigare med detta. :=) Vi har nu hunnit installera oss i vår nya lägenhet men allt är lite huller om buller här inne p g a att de renoverar lägenheten. Det gäller att ha tålamod och se slutmålet framför sig, hur fint det kommer att bli både på väggar och golv. Just nu har de tapetserat klart kök, hall och ett rum samt målat taket och jag myser när jag ser hur fint det blir. Det svåraste att stå ut med är detta hemska slipdamm som lägger sig som en vit hinna överallt, ingenting känns fräscht. Nästa vecka ska vi lägga in klickgolv i kök och hall och det ska bli så spännande att se hur det blir. Mörkt brunt (valnöt) i köket och hallen uppe och gråsvart klinkerliknande golv i hallen nere, det blir nog fint till de ljusa tapeterna. Jag ska lägga upp lite bilder sen när allt är färdigt så ni får se slutresultatet.

En sak som hänt i veckan är att jag blivit farmor för andra gången till en helt underbar liten tjej; 4625 g och 53 cm lång. Det är en så stor lycka att få uppleva detta och se sitt barns drag spegla sig i detta lilla underverk. Jag är så stolt över dem! Det är ju ingen självklarhet att alla kan få barn och en del får kämpa väldigt länge innan det blir resultat, så att få uppleva farmorslyckan är ett privilegium. Elina är ju bara 1 1/2 år så hon har ju inte riktigt förstått att hon är storasyster, men allt eftersom åren går kommer de säkert att ha mycket roligt tillsammans. Linda och bebisen får inte komma hem förrän tidigast på söndag fm eftersom det var ett stort barn och Linda tappade så mycket blod. Linda var så klart besviken över att inte få åka hem men det är ju bra att de har koll så ingenting oförutsett inträffar med någon av dem. På åttiotalet när jag fick Daniel, var det vanligt att ligga längre på BB, de ville bl a se att amningen hade kommit igång ordentligt innan man fick åka hem. Nu för tiden får ju alla åka hem så snabbt de vill och det är säkert skönt för alla inblandade.

Nu ska jag ta tag i dagens sysslor men först av allt blir det frukost med gubben som ska jobba eftermiddag idag. Jag önskar Er alla en härlig dag!